När jag var tonåring för 15 år sedan tyckte jag och mina vänner att reklamen före filmen var en del av bioupplevelsen, idag är jag glad om jag lyckas slippa den. Och när vi fick kabeltv 1986 kom reklamen på köpet var tvreklam något nytt och lite spännande, idag är jag så tacksam för fjärrkontrollen så jag lätt kan zappa bort reklamen.
Idag krävs så mycket mer än en reklamfilm på bio eller på tv för att sälja in en produkt eller ett varumärke. Och idag är det just varumärken som ska säljas in, varumärken som handlar om känslor och som egentligen bara finns i våra hjärnor. Enligt en vd på en reklambyrå handlar det om att brinna för ett varumärke och känna sig engagerad. För mig blir det så främmande att man kan vara engagerad i kommersiella varumärken och produkter. Det är ju ändå bara saker… Samma vd säger att unga människor idag älskar varumärken och det visar tyvärr programmet.
Journalisten träffar ungdomar i Stockholm och Degerfors, två väldigt olika platser som jag har ganska bra koll på. Killarna i Stockholm, typiska överklasskillar säkert från Östermalm, presenteras ha mode och kläder som intresse. De får frågan om hur mycket de lägger på en vårjacka och svaret är 5-6000 kronor!!! Hur fan kan det vara möjligt att 17-åringar kan köpa så dyra jackor? Men de förklarar att man kan ju ha den flera säsonger men svaret på journalistens fråga om de brukar ha det är nej… Ungdomarna i Degerfors har säkert rätt när de säger att Stockholm inte är så före längre och att det är internets förtjänst även om de inte ens har en butik att handla kläder i. Men jag har svårt att tro att någon 17-åring i Degerfors skulle köpa en vårjacka för 5000 kronor. Överklassen finns helt enkelt inte närvarande i bruksorten. Gemensamt för dessa ungdomar är att de pratar om varumärken som nåt väldigt närvarande i deras liv.
Vi lever i ett samhälle där statusångest och statusstress regerar enligt sociologen Alain de Button. Vi bedöms och bedömer andra utifrån kläder, bilar, skor, väskor och andra saker. Varumärken visar på ett enkelt sätt var i hierarkin vi själva befinner oss. Företagen utnyttjar detta och säljer på vår osäkerhet, köper man inte är man ingen, identiteten sitter inte i oss längre utan i alla yttre attribut vi visar. Så det är kanske bara att inse att de flesta av oss är lurade av varumärkeskonsulter som vill få oss att må bra, känna oss snygga och självsäkra i deras kunders produkter.
Jag ska verkligen inte döma någon annan för att shoppa för mycket eftersom jag själv gillar att shoppa. Men se sista åren har jag börjat fundera på fenomenet på ett annat sätt, det är inte bara kul att köpa en ny topp eller nya skor. Allt vi shoppar finns med i ett större system än trängseln i den egna garderoben så det finns större problem än denna trängsel med vårt shoppande. Idag är shopping är ett intresse för många, man handlar inte för att man måste ha en ny topp eller nya skor utan för att det ger nåt mer, nån slags må-brakänsla och något att göra på lördagarna. Men må-brakänslan är kortvarig och behöver snart tillfredsställas igen, typ nästa lördag…
I veckan har det varit stor konferens här i Örebro för ungdomsmottagningspersonal från hela landet. RFSU var självklart där med informatörer, kondomer, böcker och mycket annat. En annan av utställarna presenterade sitt vaccin mot HPV, Humant Papillomavirus, och gjorde mig intresserad av detta vaccin.
HPV, är den vanligaste orsaken till livmoderhalscancer. Det finns idag ett vaccin som förhindrar att kvinnor får HPV men det används inte inom det allmänna vaccinationsprogrammet vi har i Sverige. Livmoderhalscancer är unga kvinnors cancer, många får sin diagnos före 30.
För att få bra effekt av vaccinet ska det ges i god tid innan sexdebuten och det är viktigt att alla barn får tillgång till detta vaccin. Idag är det ffa döttrar till läkare som vaccinerats, dels för att kännedomen om vaccinet är låg och dels för kostnaden för vaccinet är runt 3000 kronor. Klassperspektivet på hälsa finns alltid men varje gång jag blir påmind på det här sättet blir jag förbannad. Det ska inte krävas att man har en förälder som är läkare och har råd för att bli skyddad för cancer i framtiden.
Det borde vara en självklarhet att vaccinera alla unga flickor idag för att minska risken för livmoderhalscancer i framtiden. I Norge har man redan förstått detta och inför nu vaccinering av flickor från 12 årsålder. Bara att hoppas att Socialstyrelsen förstår att detta är ett enkelt sätt att förbättra folkhälsan för generationer av kvinnor och tar med HPV-vaccin i det allmänna vaccinationsprogrammet snarast.
Bara titeln på Maria Svelands debutbok är säkert provocerande för många men jag var mer nyfiken än provocerad innan jag började läsa. Dels för att Maria och jag för längesen var klasskompisar och dels för att boken verkade ta upp jämställdhetsfrågor på ett personligt sätt.
Bitterfittan handlar om Sara, mamma och ”duktig flicka” och hur svårt det är att leva jämställt även om man verkligen vill och försöker. Och det är en mycket bra bok som jag tycker klockrent beskriver många kvinnors liv i nutid och dåtid.
Efter att ha läst Bitterfittan är jag mest förbannad för att vi många gånger är så långt ifrån ett jämställt samhälle. Kvinnor i generationer har kämpat för att vi ska kunna leva jämställt. Men jag vet inte om det är lättare idag?
Visst har vi kommit en bit på vägen, kvinnor i Sverige har formellt samma rättigheter och skyldigheter som män. Men reellt känns det långt borta ibland. Beskrivningar av hur tjejer och kvinnor blir behandlade under våldtäktsrättegångar, hur unga tjejer tvingas begränsa sitt handlingsutrymme fär att passa in och hur mammor kan uppleva orättvisor är exempel på detta ojämlika samhälle. Att läsa Marias bok gav mig iaf ny inspiration att fortsätta kämpa för ett jämställt samhälle och jämställda liv.
Som bonus fick jag känna igen detaljer i boken som känns som hämtade från livet på Öster under 80-talet. En gammal mattelärare som behandlar tjejer och killar olika, ovälkommen luciakupp och hur ryktesspridning kan uppstå är några av de skildringar som gör att jag inte längtar tillbaka till 80-talet.
Tack för att du skrev den här viktiga boken Sveland! Och jag fortsätter bråka och tystnar aldrig.
Igår övertygade jag min smarta kompis Jack att börja blogga och nu är det dax för mig. Jag kommer skriva om aktuella händelser, demokrati, sexualpolitik, folkhälsa, böcker och lite av varje.
