Inte är det mycket bra som visas på tv såhär mitt i sommaren. Men igår dök en ljuspunkt upp, dokumentären Jesus Camp, den visades i vintras men jag tror den kolliderade med Melodifestivalen då så jag missade den.Filmen följer pastor Betty och några av de barn som finns i hennes församling med fokus på det läger hon ordnar varje år, av regissören kallat Jesus Camp. Det som skildras är hur väckelsekristna i USA jobbar med indoktrinering av barn. I mina ögon är det helt overkliga människor och jag vill så gärna tro att det är fiction, inte dokumentär.
På Jesus Camp låter man barnen lyssna på en pro-life förespråkare som visar barnen figurer föreställande foster men ändå inte, dessa figurer har detaljer som foster i den storleken inte har och ser för barnen ut som småbebisar. En abort förklaras som dödande av vänner de aldrig fick träffa och som inte fick lära känna jesus. Barnen reagerar starkt på detta budskap och uttalar sig om hur hemskt det är med detta dödande som de lärt sig att aborter är. Jag måste säga att det måste väl finnas gränser i desperationen efter nya anhängare i pro-life rörelsen, värva barn borde vara magstarkt även för dem tycker jag.
Svårt att veta vad som är värst men jag tror det är att pastor Betty inte kan stå för att hon pratar politik med barnen, allt är bara guds budskap. Men hon säger i nästa mening att visst säger hon till barnen att församlingen är pro-life och det är ett budskap som är väldigt politiskt även i USA.
Den här gruppen högerkonservativa kristna har stor makt i USA idag, i Vita huset, i Kongressen och i Högsta domstolen. Och de utvidgar hela tiden sin makt, bara att hoppas på ordentligt skifte i Vita huset när Bush tackar för sig. Dessvärre tar det ju betydligt längre tid att få en vettig fördelning av åsikter i Högsta domstolen.
Jag hoppas att den här typen av högerkonservativa rörelse inte får fäste i Sverige men det känns långt borta i vårt sekulariserade land.
Igår var det dags för konsert med The Ark, har sett dom några gånger innan och det är ju alltid nåt speciellt med livespelningar med band man gillar. Och det var en toppenkonsert! Funderade i bilen hem på hur The Ark förändrats sedan deras första album kom och sedan den första klubbspelningen när jag såg dom innan deras första album kom ut.
Visst förändras alla band och artister men i The Arks fall är det trista att de inte längre är lika politiska som de var från början. Det är en av sakerna som gör att jag gillar dom ju. Ola Salo är fortfarande en blandning mellan agitator och frälsare i sina mellansnack men budskapet i texterna är inte lika vasst längre. Men det han pratar om är absolut viktigt, våga vara sig själv, kärlek, våga vara fånig och ännu mera kärlek. Men han har varit vassare, texter om homosexuellas rättigheter, droger och hiv finns inte med i det glammiga och glittriga showen.
Jag lyssnar vidare på mina The Ark skivor med förhoppningen att nästa album blir mer politiskt och kanske lite mindre glittrigt även om jag precis som Grynet tycker att det aldrig kan bli för mycket glitter.
Igår var jag på födelsedagskalas hos en liten tjej som fyllde två och hon fick mer saker än hon hann titta på och leka med. Och då var det ändå måttligt med presenter om jag jämför med hur det kan vara på barnkalas. Det är nåt osunt och problematiskt med det överflöd av saker de flesta av oss bidrar med att skaffa till barnen och även till oss själva.
I fredags läste jag om en man som säljer stora delar av sitt bohag när han efter en flytt insåg att han inte behövde allt han ägde. Sjuttio flyttlådor säljer han nu i sommar på loppis på Djurgården. Mycket bra idé även om det måste vara enklare att rensa före flytten. Visst är det konsumtion att handla på loppis men då är det i alla fall recykling. Och det måste vara en befrielse att bli av med så mycket prylar.
Det finns olika taktiker inför en flytt men de flesta försöker göra sig av med lite prylar innan flytten så vi kan köpa lite nytt på plats i nya bostaden. Och varför gör vi så, sällan är det något fel på våra gamla prylar utan det handlar om att vilja ha nåt nytt. Det finns ett skapat behov av nya saker och av att handla. Är det kanske så illa att vi mäter vår lycka i våra prylar? Eller är det för att det viktigt för vår sociala position att äga rätt saker?
I vintras hörde jag om en kvinna som tillsammans med sin man hade som nyårslöfte att under 2006 inte handla något mer än det allra nödvändigaste, inte ens en påse lördagsgodis eller en flaska vin köpte de. Jag tror inte jag skulle klara ett år men kanske jag skulle testa en månad men inte på semestern för tänk om det regnar hela semestern, då är ju shopping räddningen…
Ungdomsmottagningen i Örebro har sommarstängt två veckor mitt i sommaren, det tycker jag är ett väldigt dåligt beslut och fel prioritering av resurser av Örebro läns landsting. Många ungdomar och unga vuxna träffar nya och tillfälliga sexuella kontakter under sommaren. Därför borde ungdomsmottagningen vara öppen för samtal, provtagning och utdelning av kondomer hela sommaren. Inte bara den här ungdomsmottagningen stänger delar av sommaren utan det gör mottagningar i hela landet vilket är en brist i den svenska sjukvården.
Göran Hägglund och Nyamko Sabuni skriver idag i Expressen att de vill satsa 18,5 miljoner på en virtuell ungdomsmottagning som ett komplement till de vanliga mottagningarna. Den ska bli en del av den befintliga sjukvårdsupplysningen på nätet, jag antar att de menar http://www.infomedica.se/.
Det är såklart bra att det finns information på nätet för både ungdomar och vuxna som har frågor om sex och sexualitet. Men finns inte redan det? Det finns många sajter idag som har bra och saklig information och nätbaserade frågelådor finns det också många. Sveriges kommuner och landsting som får uppdraget har nu framför sig arbetet med att utveckla en sajt som tilltalar ungdomar och har öppet dygnet runt, året runt. Det borde inte ta lång tid för ctrl+C och ctrl+V är enkelt att använda. Frågan är om de kommer ha sin frågelåda öppen nästa sommar, just nu är den stängd.
Nyheter kommer och går med ett högt tempo. Jag hörde för några år sen att får en nyhet tio dagar i media är det mycket. Och så upplever jag att det är om man bortser från långa internationella konflikter och stora frågor som miljö och arbetsmarknad, dessa frågor återkommer med olika vinklingar och händelser. Men vissa frågor förtjänar mer än de tio dagarna, hiv är en sådan fråga.
Frågan om hiv var aktuell för ett par veckor sen men försvann fort från medierna. Visst är jag glad att slippa läsa om de män som media kallar hivmän. Men jag önskar att debatten om hiv fortsatt i media fast med andra fokus, förhållandena för dem som idag lever med hiv, hivprevention och vår nuvarande smittskyddslag. Det verkar inte som dessa frågor platsar i dagens mediebrus.
Hiv behöver få mediefokus för att ge allmänheten en annan bild av hiv, frågor som finns i media finns ju även i samtal vänner emellan, vid fikabord på arbetsplatser och i bloggar. Det behöver diskuteras att hivpositiva har lust till sex och har sex, hur vi alla behöver reflektera kring vårt beteende för att inte utsätta oss för risker och vad vi kan göra för att minska utanförskapet för hivpositiva. Jag hoppas på minst tio nya dagar för en saklig debatt om hiv.
