Morgonens tidningsläsning var inte alltför upplyftande, två av KDs företrädare, Alf Svensson och Mikael Oscarsson, skriver på DN debatt om hur den naturliga familjen är vägen till lycka. Och den naturliga familjen för dem är mamma, pappa, barn. Självklart finns det familjer som ser ut så och som funkar bra men det finns ju så många andra sätt en familj kan se ut på men det verkar inte Svensson o Oscarsson vilja se. I deras värld är heteroäktenskap utgångspunkten för samhället.
Deras idé är att nuvarande regeringen inför valet 2010 ska stå för en ny och modern familjepolitik som handlar om den traditionella kärnfamiljen. Huvudförslagen är att alla politikområden ska genomsyras av ett familjeperspektiv, och att regeringen ska upprätta en handlingsplan för att stärka äktenskap och familj.
Är det verkligen modernt och nytt med kärnfamiljen? Det är ju precis tvärtom tycker jag, den svenska familjepolitiken måste förnyas och ta hänsyn till alla olika former av familjer som finns. Det måste skapas mer utrymme för andra sätt att leva än i ett heteroäktenskap. Man kan ju hoppas att regeringen börjar detta arbete med att lägga den proposition om könsneutralt äktenskap man utlovat.
Diskussionen om 40-års jubileet av den sexuella revolutionen fortsätter, den startade med en trist artikel ett par dagar innan jag åkte till Uganda men har nu startat om bla i Debatt. Jag tror vi ska vara glada för det som hände i Sverige o stora delar av västvärlden i slutet av 1960-talet o början av 1970-talet. Det handlade inte bara om sexuell revolution utan de politiska förändringarna har varit viktiga för både de som var med och för oss som inte var med.
Men det tycker inte Charlotta Levay, hon tycker att den sexuella revolutionen varit till mer skada än nytta. Hur hon tänker då tycker jag är svårt att förstå…vill hon kriminalisera homosexualitet, ta bort rätten till fri abort, minska tillgången till preventivmedel eller vad? Levay tycker att ömsesidig sexuell njutning med partners man inte älskar är problematiskt. Hon menar att människor använder varandra som saker och att utbytbarheten reducerar oss till sexleksaker. För mig betyder inte särskiljandet på sex och kärlek att vi ser på varandra som leksaker utan istället ger det människor större sexuell frihet att välja, vara och njuta.
Kvällens diskussion i Debatt var rörig men ett par intresanta korn fångade jag upp…
Birgitta Stenberg, som jag hade äran att träffa i lördags, sa att det bästa med sexuella revolutionen var att man började diskutera sexualitet och öppenheten ökade. Hon var med både före och efter 1968 och är för mig en trovärdig källa.
Lennart Sacredeus råkade vara i studion för att prata mördarsniglar, hans bludder om äktenskap, långsikiga relationer, att uppoffra sig är läskigt även om han egentligen inte sa så mycket och det var svårt att förstå.
Victor Bernhardtz fick för lite prattid men att det borde pratas, skrivas, jobbas mer kring sex och sexualitet sa han bla och jag instämmer.
Måste upprepa mig och säga att det är verkligen på tiden att det satsas på en stor nationell sti-preventiv kampanj och att lärare får utbildning i sex och samlevnad som de förväntas undervisa i. Mer sexualupplysning åt alla, i skolan, i media och kampanjer för ökad sexuell hälsa och för att minska tex klamydia och oönskade graviditeter.
Eller kanske ska man satsa på en ny sexuell revolution?
Det mesta talar väl egentligen för att vi människor inte ska vistas för mycket i solen eftersom den är farlig för oss. Men härliga vårdagar tror jag ändå de flesta skulle må bättre av att vara utomhus o bränna näsan lite. Soliga dagar som idag o igår får mig att tänka på att det verkligen är på tiden att införa sex timmars arbetsdag med bibehållen lön. Kortare arbetstid tror jag skulle ge bättre folkhälsa.
Men rätten till heltidsjobb är viktigare. Den rätten försvinner mer o mer inom ffa vård och omsorg i många kommuner och landsting när borgerligheten breder ut sig. Många vill inget hellre än att jobba just åtta timmar varje dag för att kunna försörja sig. Och det handlar mest om kvinnor som är i situationer där de vill jobba mer än de 65, 82 eller 58 procent de erbjuds.
Så när jag med mitt lyxproblem önskar mig kortare arbetstid för att gå ut i solen borde jag istället bege mig ut på barikaderna, dels för striden om rätt till heltid men även i striden om sjuksköterskelöner som pågår.
RFSU-priset år 2008 tilldelas författaren Birgitta Stenberg. I en rik produktion som innefattar titlar som Kärlek i Europa, Apelsinmannen och Erotiska noveller är sexualiteten ett återkommande motiv.
Motiveringen är, Birgitta Stenberg skriver öppet, utmanande och utlämnande om kärlek, sexualitet och politik. Med sina texter har hon hetsat upp, skrämt och inspirerat. Som få andra tar hon sexualiteten och lusten på allvar. En kosmopolit som placerar sig själv och sexualiteten i såväl Europa som Åstol. En författare att följa och förundras av.
Som RFSUare är jag stolt över att vi ger priset till Birgitta Stenberg, jag gillar hennes böcker och hon är välförtjänt av RFSU-priset.
Många resor påverkar hur man ser på sig själv och den värld man lever i. Resor ger oss möjlighet att ta del av hur andra människor lever, iaf om vi lämnar charterstråken vilket jag gärna gör. Idag har jag kommit hem från en resa till Uganda som bestod av två delar, en studieresa med delar av RFSUs förbundsstyrelse och en kort semester med safari. Under resan har jag funderat mycket på rättvisa, fattigdom och biståndsarbete.
Anledningen till att RFSU besöker Uganda är att vi med stöd från SIDA bedriver ett säkrare sex projekt, Young men as equal partners, YMEP, i fyra länder, Uganda, Zambia, Kenya, Tanzania, Ett i grunden bra projekt där främst unga män på olika sätt ges möjlighet att jobba med frågor kring jämställdhet, genus och sexualitet. Sen är det väl så att vi och vår systerorganisation i Uganda har en bit kvar tills vi är framme vid målet men det var otroligt givande och intressant att träffas och utbyta erfarenheter.
I Uganda pågår mängder med biståndsprojekt precis som i många andra länder på den afrikanska kontinenten. På vårt hotell i Kampala var det nästan bara folk från olika NGOs som bodde, många jag träffade på min egna korta resa jobbade för NGOs och runt om i landet finns det skyltar, bilar o annat som skvallrar om att Save the children, Action Aid, Medecins sans frontieres och andra är på plats och jobbar. Alla gör säkert mycket bra saker men jag funderar på vilka det hjälper mest, västvärldens dåliga samvete eller de som får stöd på olika sätt?
Bistånd har förändrats över tid, idag handlar det inte om många korta insatser utan insatser som ska vara hållbara över tid vilket är bra. Jag tycker det är självklart ska vi som lever i länder som har råd ska stötta länder och människor som inte har lika bra ekonomi som vi har. Men min känsla är att biståndsarbete delvis övergått till att bli nåt mer, det har fått ett egenvärde och då tror jag man är fel ute. Jag tror inte på vår nuvarande regerings strategi kring biståndsarbete men jag tror att vi och andra länder och organisationer måste se över vad vi gör, hur vi gör och varför vi gör.
Om ett par veckor, 16 april, ska riksdagen behandla en motion om könsneutralt äktenskap. Just nu verkar alliansen väldigt eniga om att rösta emot motionen, även de som egentligen är för förslaget vilket de flesta är. Man vill invänta propositionen istället…
Utredningen om äktenskap för samkönade par har varit klar i ett drygt år och det finns klar majoritet i riksdagen för införandet av könsneutralt äktenskap. Men det förhallas och krånglas från regeringshåll, mest kristdemokrater gissar jag.
I morgon torsdag 3 april diskuteras bla könsneutralt äktenskap på Kulturhuset i Örebro, alla är välkomna!
