Idag har jag prajdat. Varit i stora staden några dagar och visst har det märkts att det är Pride även man inte deltar. Sett min kära gamla 53:a, och alla andra bussar också, pyntad med fina regnbågsflaggor, förvirrade människor med prideprogram i handen frågar om vägen till Pride house, dvs kulturhuset, när de står mitt på Sergels torg och alla butiker som gör allt för att locka till sig de rosa pengarna.
Men idag var det alltså dags för mig att prajda! RFSU var med i paraden som vi varit de sista åren, vi fyller 75 år 2008, börjar bli gamla men långt ifrån omoderna. Alla var förutom väldigt snygga, som vi alltid är även om vi inte har galakläder så ofta, glada, bra, roliga, duktiga och fantastiska. Vi spred vårt budskap och vår kärlek till alla åskådare längs vägen, det ska tydligen ha varit 500000 som kollade och i paraden var det enligt en tidning rekordmånga deltagare medan en annan skriver att det var färre än förra året. I parken finns RFSU med i eget tält där alla kan lära sig lite mer om oss, prata sexualitet o sex, hämta kondomer, köpa sexleksaker.
Läste på Dominika Peczynskis blogg att vi har gud att tacka för regnet som föll, syndafallet som är här för att spola bort alla sodomiter som är i stan skrev hon häromdan. Och om det nu var ett försök från högre makter att bli av med alla homosar och deras vänner gick det inte så bra. Toppenbra stämning längs hela paradvägen och en rolig partykväll i parken och på stan.
Väl i parken efter bara dryga två timmars promenad för oss som gick långt fram träffade jag mycket gamla o nya vänner o bekanta. Jobbets fototävling där vår semester ska fotas tillsammans med vår fina sommarpresent ägnade jag lite tid men i regnet gömde sig många av de jag ville ha på bild backstage och där fick jag inte komma in. Kul bilder blev det och kategorin kändis+kf borde jag vinna.
Är då Pride ett bra evenemang? Ja, det tycker jag! Vissa tycker att det förstärker bilden av fjolliga schlagerbögar i paljetter och butchiga feministflator i fotriktiga sandaler. Men det visar också upp en mångfald och jag upplever att utrymmet för mångfald är större än för 10 år sen när jag var på min första Pride.
Pride handlar om kärlek och rätten att älska vem man vill och det borde ju inte vara någon som har nåt emot kärlek. Men tyvärr finns en tråkig baksida som inledningen av veckan visade när det skedde två överfall på homosexuella män. Det är ju en väldigt påtaglig form av hatbrott och kränkning men de vanligaste kränkningarna av hbt-personer sker i vardagliga sammanhang på arbetsplatser, i skolor och i kontakt med offentlig förvaltning. RFSU Örebro fick i förra veckan en förfrågan från en journalist som undrade om vi visste någon homosexuell som blivit kränkt av en myndighet eller liknande. När jag pratade med en rfsl:are om frågan konstaterade vi att det har väl typ alla hbt-personer blivit vilket rfsl även fick lite radiotid för att förklara.
För er som inte planerat nästa sommars aktiviteter och särskilt ni som inte varit på någon Pride, glöm inte planera så ni slipper missa en fantastisk kärleksfest som kan låta så här.