I morse vaknade jag till Morgonpassets prat om att februari är underlivets månad, fantastiskt att det finns dagar och månader för så mycket olika saker, stort o smått. Morgonpasset kanske inte ger den mest seriösa rapporteringen men de lyfter ett ämne som sätter fokus på kvinnors och mäns sexualitet. Även tidningen City har ett reportage om det undre livet, idag är det om kvinnor men vad jag förstår så kommer det även artiklar om män.
När jag kollar runt på bloggar om detta är vissa kritiska till att det finns en underlivets månad och vissa undrar om det verkligen är sant eftersom det inte finns redovisat vem som instiftat månaden. Jag gissar att det är så med många av de hyllningsdagar som finns, det börjar med en idé i det lilla som sedan växer. Oavsett vem som hittat på att februari är underlivets månad så tycker jag det jag sett hitills är mycket bra.
Dagens inlägg på DN Debatt har en avsändare som inte är tydlig nog, den saknas helt faktiskt. Eftersom det nu verkar vara så att samtliga skribenter förutom att de är läkare och barnmorskor är aktiva i nätverket Kristna läkare och medicinare förstår jag inte varför de inte vill skriva det, är de inte stolta över sin egen organisation och vad den står för?
Min gissning är att de hellre gömmer sig bakom sina trovärdiga yrkestitlar och på så sätt får betydligt fler läsare och chansen att få med sig några på sin sida med sina sk vetenskapliga argument är iaf befintlig. Om de istället skrivit vilken organisation de företräder verkar tom de själva tro att de minskar sin trovärdighet, varför utelämnar de annars denna information?
Kanske lite grann….
kväll sändes första avsnittet av årets Bonde söker fru och det är nog snart läge att byta namn till Bonde söker partner eftersom det bara är drygt hälften av bönderna som söker fru. Två kvinnliga bönder söker man och en av de manliga bönderna söker man. Och det är just bögen som är lite politisk. Ingen jättefråga som skolan eller sjukvården men jag tror det är viktigt att visa homosexuell kärlek i tv. Dessutom på bra sändningstid i ett program som tittas på och som pratas om i fikarum runt om i landet.
Jag hoppas att alla singelbögar skickar brev till Peter i Gottröra för jag tycker det behövs mer homokärlek i tv.
Nu förtjänar mina läsare en ursäkt, lång bloggtystnad och sen ett försök till att göra politik av en dokusåpa….sorry!
Morgonens tidningsläsning var inte alltför upplyftande, två av KDs företrädare, Alf Svensson och Mikael Oscarsson, skriver på DN debatt om hur den naturliga familjen är vägen till lycka. Och den naturliga familjen för dem är mamma, pappa, barn. Självklart finns det familjer som ser ut så och som funkar bra men det finns ju så många andra sätt en familj kan se ut på men det verkar inte Svensson o Oscarsson vilja se. I deras värld är heteroäktenskap utgångspunkten för samhället.
Deras idé är att nuvarande regeringen inför valet 2010 ska stå för en ny och modern familjepolitik som handlar om den traditionella kärnfamiljen. Huvudförslagen är att alla politikområden ska genomsyras av ett familjeperspektiv, och att regeringen ska upprätta en handlingsplan för att stärka äktenskap och familj.
Är det verkligen modernt och nytt med kärnfamiljen? Det är ju precis tvärtom tycker jag, den svenska familjepolitiken måste förnyas och ta hänsyn till alla olika former av familjer som finns. Det måste skapas mer utrymme för andra sätt att leva än i ett heteroäktenskap. Man kan ju hoppas att regeringen börjar detta arbete med att lägga den proposition om könsneutralt äktenskap man utlovat.
Dagens DN Debatt gav mig dåliga vibbar o tråkiga minnen. Kollektiv bestraffning är självklart något som inte bör tillämpas, varken i skolan eller någon annanstans. Jag trodde faktiskt att lärare och skolledare slutat använda det som metod för att lära elever rätt och fel eller vad det nu är de försöker göra. Men i BOs årsrapport visar det sig att hälften av eleverna utsatts för kollektiv bestraffning.
När jag gick i skolan, vilket på nåt sätt blivit några år sedan, var jag med om flera kollektiva bestraffningar från lågstadiet upp till gymnasiet. De lärare och rektorer som tillämpade detta är de jag minns som de sämsta pedagogerna och i vissa fall som ganska hemska personer. De flesta av mina gamla lärare är idag pensionärer men uppenbarligen lever metoden vidare, tråkigt att usla metoder inte försvinner.
BOs förslag om att det i den nya skollagen ska införas en regel som förbjuder kollektiv bestraffning tycker jag är strålande. Jag trodde redan när jag gick i skolan att det var så. När vår klass utsattes för kollektiva bestraffningar brukade jag ofta hävda att det var förbjudet och på iaf vissa lärare bet det argumentet.
Vet inte vad som hänt men jag tittar väldigt lite på TV, förutom nyheter som knappt räknas. Men jag har hittat ett nytt favoritprogram, Beckman, Ohlson & Can. Igår diskuterade Mustafa Can konsumtion med sina gäster, väldigt intressant!
Tankar o funderingar kring konsumtion är en klassfråga. Den som inte får några pengar över i slutet av månaden behöver inte fundera på om konsumtion är ett problem eller inte. Så det är vi med bra inkomster som funderar på hur konsumtionen påverkar våra liv och hur våra val påverkar oss och eventuellt andra.
Timbro har en syn på konsumtion som är ganska förutsägbar. Konsumtionen ska lösa problem, den är inget problem i sig. Jag kan inte gå med på att konsumtion är lösningen på miljöproblem eller fattigdom, det går bara inte ihop. Jag gör istället så att jag shoppar mindre och gör saker som känns bättre för samvetet och som jag tror är bättre för miljön och fattigdomen i världen.
För er som inte sett programmet, SVT Play rekommenderas. Avsnittet om moderskapsmyter bör också ses, särskilt av flera av mina vänner men det är en annan story…
Julhandeln har slagit rekord år efter år men nu verkar det vara stopp. Tänk om det är så att svenskarna valt att inte handla hysteriskt utifrån att man inte vill, det vore ju fantastiskt! Handeln, Konjunkturinstitutet och andra tänker direkt att vi är oroliga för vår ekonomi och ska spara. Men det finns faktiskt andra skäl till att låta bli att handla.
Sen är det såklart så att med den politik som regeringen för är det många som får sämre ekonomiska förutsättningar. Och det påverkar mångas shoppande, undrar om det var så det var tänkt…
blir det inget av på den här bloggen. Det finns såklart mycket att nämna som varit kul, viktigt, jobbigt, bra, skandalöst, märkligt och intressant. Men det finns andra som är bättre på att summera året än jag.
Nu ser jag framåt, nytt år, nya uppgifter och ny energi. Imorrn träder en bra lag i kraft, utländska kvinnor får rätt att göra abort i Sverige även om de inte har någon anknytning hit. Det är verkligen på tiden att abort likställs med annan sjukvård.
I senaste QX berättar Andreas Lundstedt att han lever med hiv, det kräver stort mod. Han är den enda offentliga personen i Sverige som är öppen med sin hiv idag. Jag tror och hoppas att det kommer att förändra allmänhetens inställning till hiv.
Hiv är idag en kronisk sjukdom som ofta innebär ett stort utanförskap för de som lever med hiv. Det beror på den okunskap som finns hos många, den okunskap som leder till fördomar. Kanske kan en kändis bidra till en förändring och minska fördomarna om hiv. Och även bidra till att sätta fokus på hiv.
Sen hoppas jag verkligen att Andreas Lundstedt gör verklighet av den gala han pratar om i QX. Tänk om det i samband med Världsaidsdagen varje år var självklart med en insamlingsgala. Och när det röda bandet blir lika självklart som det rosa.
All kärlek och kraft till alla som lever med hiv!
Så här en vecka före jul är jag så mycket anti till att handla som jag nånsin blir. Bara tanken av att gå i affärer gör mig trött och lite sur. Visst är det kul att ge bort saker men måste det vara en julklapp? Det finns ju många andra dagar när ens nära o kära inte får presenter. Och det kanske inte är just till jul man hittar en bra present. Sen finns det ju presenter som alltid är bra, http://www.utangranser.se/ och http://www.rfsu.se/prenumerera(1).asp
Jag upplever trots svenskarnas shoppande till jul att det blir fler o fler som ifrågasätter vår konsumtion. Kvällens Kobra om Thailand visar The pink man, en man jag knappt trodde fanns men som jag hört talas om i Bangkok. En konstnär som tycker vi ska shoppa mindre, han går omkring på marknader o köpcenter i sin rosa kostym med en tom kundvagn. Tänk om han kunde komma till Marieberg den här veckan!
