Fortfarande är det ju februari och underlivets månad. Det verkar väl egentligen mest vara tidningen City som uppmärksammar detta ordentligt i media. Idag får Jack Lukkerz som är auktoriserad sexualrådgivare ge lite onanitips till killar.
Ikväll har jag varit på Alla hjärtans mingel på RFSUs förbundskansli, där var det ingen som pratade om underlivets månad men om frågor som berör det undre livet pratas det mycket om på RFSU. Det var en trevlig kväll med gamla kära vänner och många samarbetspartners. Och det pratades mycket om hiv och om vår kommande kongress. Vet inte om det är rätt att säga att jag är glad för att det pratas om hiv men det är iaf väldigt viktigt att vi fortsätter prata om hiv, både i RFSU och ffa i andra sammanhang. En ny bok om hiv är nästa på tur i min bokhög, Anna-Maria Sörbergs bok, Det sjuka. Hon var på minglet ikväll och jag har förhoppningar om att det är en bra bok.
Snart är det semester för många och det finns lite mer tid att läsa bra böcker. Här är några av de böcker jag läst senaste tiden och som jag rekommenderar för sommarens bokupplevelser. Och några jag ska läsa på semestern.
Liket i garderoben, etnologen Ingeborg Svenssons avhandling som tar oss med till 80-talet då hiv var lika med döden. Hon skriver om bögarna som inte fick begravas som den de var eftersom de inte outat för släkten och om de vars begravningar var stora fester. Jag önskar jag kom ihåg mer om hur det var i den verkligheten men är glad att det iaf skrivs om det.
Strålande chicklit var längesen jag läste men räknar med att Läppstiftsdjungel, Candace Bushnells och Är det någon där?, Marian Keyes ska ge mig några avkopplande timmar i solstolen. Ger kanske inget bestående intryck men om avkoppling och underhållning är syftet brukar Bushnell och Keyes funka utmärkt. Drömma sig bort några timmar till en värld avlägsen sin egen behöver jag ibland.
Smuts, Katarina Wennstams debut som romanförfattare. Hon skildrar sexhandel i Sverige och jag tror mycket är hämtat från verkligheten. Hennes tidigare böcker, Flickan och skulden samt En riktig våldtäktsman krävde sol för att jag skulle orka läsa dem, så har du inte läst dem är det kanske dax nu.
A piece of cake, Leila Lindholms bakbok, på försommaren har även kompletterande tv-serie sänts. Det kommer säkert dröja innan jag bakar något ur boken men jag roar mig med att titta på bilderna. Om någon tar sig för och verkligen bakar något, glöm inte bjuda mig för jag vill gärna smaka!
RFSU-priset år 2008 tilldelas författaren Birgitta Stenberg. I en rik produktion som innefattar titlar som Kärlek i Europa, Apelsinmannen och Erotiska noveller är sexualiteten ett återkommande motiv.
Motiveringen är, Birgitta Stenberg skriver öppet, utmanande och utlämnande om kärlek, sexualitet och politik. Med sina texter har hon hetsat upp, skrämt och inspirerat. Som få andra tar hon sexualiteten och lusten på allvar. En kosmopolit som placerar sig själv och sexualiteten i såväl Europa som Åstol. En författare att följa och förundras av.
Som RFSUare är jag stolt över att vi ger priset till Birgitta Stenberg, jag gillar hennes böcker och hon är välförtjänt av RFSU-priset.
Har äntligen haft tid att läsa Lena Lennerheds nya bok om illegala aborter i Sverige. Jag antar att jag ses som partisk i frågan om det är en läsvärd bok eller inte men vem är opartisk…
Historier om ett brott är en lättläst bok som berör genom skildringar om den unga kvinnan Lena, abortören Olofsson och andra verkliga personer. Det är inte de tragiska historier om illegala och osäkra aborter som skadar och dödar kvinnor som många gånger beskrivits. Det handlar om de kvinnor som långt före vår nuvarande abortlag hade möjlighet till säkra men illegala aborter . Verkliga kvinnor som på olika sätt kom i kontakt med abortörer och ofta fick betala ganska mycket för att få sin abort. Verkliga beskrivningar av skickliga abortörer som under långa tider verkar i det dolda men ofta till slut döms för de brott de begått.
I mycket av den litteratur från första halvan av 1900-talet som skildrar aborter beskrivs de som riskfyllda och farliga. Men i och med att aborterna beskrivs blir det tydligt att abort är något som finns närvarande i kvinnors liv.
Att läsa om hur kvinnor för inte alls längesen kämpat för att kunna bestämma över sin egen kropp och sin egen sexualitet gör mig ännu mer övertygad om att RFSUs arbete är viktigt. För tyvärr är det många kvinnor runt om i världen som fortfarande inte har makten över sin egen kropp och sin egen sexualitet.
Antologin Könskrig kom för några månader sen och det är ett koncept som vi som läste Fittstim för sådär sju-åtta år sen ska känna igen oss i. Men jag tycker att den enda likheten är att det är antologier… Det är ingen bra bok om jämställdhet och feminism som är redaktörernas ambition. Det är ingen bok som förändrar världen, inte ens för en 14-åring som inte läst någon feministisk litteratur.
Det som man i Könskrig återkommer till är sex och det skulle man väl tro att jag tycker är ett viktigt perspektiv. Och visst, men i boken når man inte bortanför krassa verklighetsbeskrivningar utan feministisk analys som jag förväntar mig. Det blir platt och trist.
Jag såg fram emot läsningen av Könskrig men blev besviken, trött o lite gnällig. Nu ska jag läsa om Fittstim!
Trettio år efter att Egalias döttrar av Gerd Brantenberg kom ut har jag äntligen läst den. Och jag kan verkligen rekommendera den, inte för att det är den bästa bok jag läst utan för att den får en att tänka till och reflektera kring vårt språk. I vårt språk finns så mycket spår av patriarkatet och det blir oerhört tydligt i Egalias döttrar där alla sådana ord är ersatta av matriarkala motsvarigheter.
Detta var säkert inte Brantenbergs enda tanke utan hon ville nog påvisa de tydliga strukturer och förtryck som fanns och fortfarande finns i vårt samhälle. Jag känner mig redan ganska medveten om att dessa strukturer påverkar oss hela tiden vare sig vi vill det eller inte men det skadar inte att bli påmind ibland.
I landet Egalia, som boken handlar om, begränsas unga mäns liv genom att deras kroppar objektifieras, de blir utsatta för övergrepp och har en mycket begränsad rörelsefrihet. Så som det är för många unga kvinnors i landet Sverige idag. Unga och äldre tjejers begränsade liv gör mig så förbannad! Varför ska tjejer behöva fundera på vilken väg man går när det är mörkt? Varför ska våldtagna kvinnors klädsel vara intressant i våldtäktsrättegångar? Varför ses tjejers kroppar många gånger som allmän egendom? Varför ska tjejers sexualitet begränsas genom att skuldbelägga, sprida rykten eller ifrågasätta?
Bara titeln på Maria Svelands debutbok är säkert provocerande för många men jag var mer nyfiken än provocerad innan jag började läsa. Dels för att Maria och jag för längesen var klasskompisar och dels för att boken verkade ta upp jämställdhetsfrågor på ett personligt sätt.
Bitterfittan handlar om Sara, mamma och ”duktig flicka” och hur svårt det är att leva jämställt även om man verkligen vill och försöker. Och det är en mycket bra bok som jag tycker klockrent beskriver många kvinnors liv i nutid och dåtid.
Efter att ha läst Bitterfittan är jag mest förbannad för att vi många gånger är så långt ifrån ett jämställt samhälle. Kvinnor i generationer har kämpat för att vi ska kunna leva jämställt. Men jag vet inte om det är lättare idag?
Visst har vi kommit en bit på vägen, kvinnor i Sverige har formellt samma rättigheter och skyldigheter som män. Men reellt känns det långt borta ibland. Beskrivningar av hur tjejer och kvinnor blir behandlade under våldtäktsrättegångar, hur unga tjejer tvingas begränsa sitt handlingsutrymme fär att passa in och hur mammor kan uppleva orättvisor är exempel på detta ojämlika samhälle. Att läsa Marias bok gav mig iaf ny inspiration att fortsätta kämpa för ett jämställt samhälle och jämställda liv.
Som bonus fick jag känna igen detaljer i boken som känns som hämtade från livet på Öster under 80-talet. En gammal mattelärare som behandlar tjejer och killar olika, ovälkommen luciakupp och hur ryktesspridning kan uppstå är några av de skildringar som gör att jag inte längtar tillbaka till 80-talet.
Tack för att du skrev den här viktiga boken Sveland! Och jag fortsätter bråka och tystnar aldrig.
