Tillbaka i bloggosfären

Efter fyra månader av blogguppehåll är min plan att återuppta skrivandet nu när en ny del av livet börjar och jag räknar med att ha lite mer tid. Mycket har hänt och mycket har diskuterats som varit värt att skriva om under mitt uppehåll, äktenskapslagstiftning, presidentval o gagrules, nya praktikor från RFSU, Världsaidsdagen, ändringar av sjukdomsklassificeringar gällande bla transvestism och mycket annat. Själv har jag haft fullt upp med mitt eget liv och valt bort bloggandet ett tag. Men nu när jag bor med min stora kärlek och inte ska åka mellan Örebro o Stockholm varje helg kommer det finnas mer tid för bloggen.

Den senaste tiden har det för mig varit mest fokus på min egen flytt, röja, slänga, skänka, sälja, packa, städa…. Men jag har också funderat mycket på en av de stora lokala nyheterna i Örebro. Att en tonåring smittats av hiv i Örebro gör mig inte förvånad men att höra smittskyddsläkaren säga att det beror på att ungdomar har många sexuella kontakter gör mig förvånad. Det är inte farligt att ha många sexuella kontakter om man använder kondom, tyvärr verkar Hans Fredlund fortfarande inte vilja förstå det utan lägger in lite moralism i detta och ogillar att ungdomar testar olika partners.

Och till sist, för några månader sen fick jag uppmaningar om att förtydliga vem jag är och vem jag inte är. Jag är engagerad i RFSU och medlem i ett antal andra föreningar men inte Humanisterna. Således är jag inte den Anna Bjurström som i höstas skrev om sexualitet för Humanisterna, det är en helt annan Anna.

Nola är borta

En fantastisk människa är borta.

Jag lärde känna Jan-Olof Morfeldt, Nola, när jag engagerade mig i RFSU Stockholm som delar lokal med Noaks Ark. Då bodde vi på Drottninggatan och gästhemmet fanns kvar, känns längesen idag. Nola har betytt så mycket för allt arbete kring hiv och aids i Sverige, han var med och startade venhälsan o psykhälsan, mottagningar för män som har sex med män och även Noaks Ark. Arken jobbar med förebyggande arbete men lika viktig del är deras arbete med de som redan är hivpositiva. När jag var i lokalerna på Drottninggatan var Nola nästan alltid där, oavsett om det var i ottan på Världsaidsdagen eller sen kväll mitt i sommarkampanjandet. Han tog sig alltid tid, frågade, lyssnade och brydde sig om.

Tack för allt kära Nola!

Happy Pride!

Idag har jag prajdat. Varit i stora staden några dagar och visst har det märkts att det är Pride även man inte deltar. Sett min kära gamla 53:a, och alla andra bussar också, pyntad med fina regnbågsflaggor, förvirrade människor med prideprogram i handen frågar om vägen till Pride house, dvs kulturhuset, när de står mitt på Sergels torg och alla butiker som gör allt för att locka till sig de rosa pengarna.

Men idag var det alltså dags för mig att prajda! RFSU var med i paraden som vi varit de sista åren, vi fyller 75 år 2008, börjar bli gamla men långt ifrån omoderna. Alla var förutom väldigt snygga, som vi alltid är även om vi inte har galakläder så ofta, glada, bra, roliga, duktiga och fantastiska. Vi spred vårt budskap och vår kärlek till alla åskådare längs vägen, det ska tydligen ha varit 500000 som kollade och i paraden var det enligt en tidning rekordmånga deltagare medan en annan skriver att det var färre än förra året. I parken finns RFSU med i eget tält där alla kan lära sig lite mer om oss, prata sexualitet o sex, hämta kondomer, köpa sexleksaker. 

Läste på Dominika Peczynskis blogg att vi har gud att tacka för regnet som föll, syndafallet som är här för att spola bort alla sodomiter som är i stan skrev hon häromdan. Och om det nu var ett försök från högre makter att bli av med alla homosar och deras vänner gick det inte så bra. Toppenbra stämning längs hela paradvägen och en rolig partykväll i parken och på stan.

Väl i parken efter bara dryga två timmars promenad för oss som gick långt fram träffade jag mycket gamla o nya vänner o bekanta. Jobbets fototävling där vår semester ska fotas tillsammans med vår fina sommarpresent ägnade jag lite tid men i regnet gömde sig många av de jag ville ha på bild backstage och där fick jag inte komma in. Kul bilder blev det och kategorin kändis+kf borde jag vinna.

Är då Pride ett bra evenemang? Ja, det tycker jag! Vissa tycker att det förstärker bilden av fjolliga schlagerbögar i paljetter och butchiga feministflator i fotriktiga sandaler. Men det visar också upp en mångfald och jag upplever att utrymmet för mångfald är större än för 10 år sen när jag var på min första Pride.

Pride handlar om kärlek och rätten att älska vem man vill och det borde ju inte vara någon som har nåt emot kärlek. Men tyvärr finns en tråkig baksida som inledningen av veckan visade när det skedde två överfall på homosexuella män. Det är ju en väldigt påtaglig form av hatbrott och kränkning men de vanligaste kränkningarna av hbt-personer sker i vardagliga sammanhang på arbetsplatser, i skolor och i kontakt med offentlig förvaltning. RFSU Örebro fick i förra veckan en förfrågan från en journalist som undrade om vi visste någon homosexuell som blivit kränkt av en myndighet eller liknande. När jag pratade med en rfsl:are om frågan konstaterade vi att det har väl typ alla hbt-personer blivit vilket rfsl även fick lite radiotid för att förklara.

För er som inte planerat nästa sommars aktiviteter och särskilt ni som inte varit på någon Pride, glöm inte planera så ni slipper missa en fantastisk kärleksfest som kan låta så här.

Lätt att lova när man inte får bestämma

Sossarna visade välvilja samma dag som Pride invigdes och presenterade genom Ylva Johansson på DN Debatt satsningar på hivprevention man vill göra. Det jag undrar är varför man inte gjorde något åt detta när man hade makten och möjligheterna? Det är inget nytt att hivpreventionen behöver mer resurser.

Oppositionens uppgift är förvisso att presentera vad de vill göra men när en potentiell minister redan ett par år före valet presenterar hur mycket pengar man vill tillföra ett specifikt område….jag är skeptisk. Och beloppet är dessutom inte så tillräckligt i sammanhanget men en början såklart . Jag vill hellre läsa visioner om var man vill och framförallt hur man vill nå dit.

Annars så är det intressant att läsa så mycket bra artiklar om hbt-frågor som publiceras i samband med pride. Jag vet att endel tycker det blir för mycket och undrar varför det är så viktigt att diskutera hbt-frågor med argument som att vi heterosar pratar ju aldrig om vår sexuella läggning…. Den diskussionen kommer ofta upp på ett släktkalas som varje år sammanfaller med pride och jag börjar tröttna på diskussionen som inte leder nånstans tyvärr. Jag tycker det är bra att det är fokus på hbt-frågor under iaf en vecka varje sommar.

Och hoppas Europride 2008 blir lika kul som Europride 1998!

Sommarens boktips 14 arbetsdagar före semestern

Snart är det semester för många och det finns lite mer tid att läsa bra böcker. Här är några av de böcker jag läst senaste tiden och som jag rekommenderar för sommarens bokupplevelser. Och några jag ska läsa på semestern.

Liket i garderoben, etnologen Ingeborg Svenssons avhandling som tar oss med till 80-talet då hiv var lika med döden. Hon skriver om bögarna som inte fick begravas som den de var eftersom de inte outat för släkten och om de vars begravningar var stora fester. Jag önskar jag kom ihåg mer om hur det var i den verkligheten men är glad att det iaf skrivs om det.

Strålande chicklit var längesen jag läste men räknar med att Läppstiftsdjungel, Candace Bushnells och Är det någon där?, Marian Keyes ska ge mig några avkopplande timmar i solstolen. Ger kanske inget bestående intryck men om avkoppling och underhållning är syftet brukar Bushnell och Keyes funka utmärkt. Drömma sig bort några timmar till en värld avlägsen sin egen behöver jag ibland.

Smuts, Katarina Wennstams debut som romanförfattare. Hon skildrar sexhandel i Sverige och jag tror mycket är hämtat från verkligheten. Hennes tidigare böcker, Flickan och skulden samt En riktig våldtäktsman krävde sol för att jag skulle orka läsa dem, så har du inte läst dem är det kanske dax nu.

A piece of cake, Leila Lindholms bakbok, på försommaren har även kompletterande tv-serie sänts. Det kommer säkert dröja innan jag bakar något ur boken men jag roar mig med att titta på bilderna. Om någon tar sig för och verkligen bakar något, glöm inte bjuda mig för jag vill gärna smaka!

Otydlig avsändare

Dagens inlägg på DN Debatt har en avsändare som inte är tydlig nog, den saknas helt faktiskt. Eftersom det nu verkar vara så att samtliga skribenter förutom att de är läkare och barnmorskor är aktiva i nätverket Kristna läkare och medicinare förstår jag inte varför de inte vill skriva det, är de inte stolta över sin egen organisation och vad den står för?

Min gissning är att de hellre gömmer sig bakom sina trovärdiga yrkestitlar och på så sätt får betydligt fler läsare och chansen att få med sig några på sin sida med sina sk vetenskapliga argument är iaf befintlig. Om de istället skrivit vilken organisation de företräder verkar tom de själva tro att de minskar sin trovärdighet, varför utelämnar de annars denna information?

Sex timmars arbetsdag skulle passa bra till solen men…

Det mesta talar väl egentligen för att vi människor inte ska vistas för mycket i solen eftersom den är farlig för oss. Men härliga vårdagar tror jag ändå de flesta skulle må bättre av att vara utomhus o bränna näsan lite. Soliga dagar som idag o igår får mig att tänka på att det verkligen är på tiden att införa sex timmars arbetsdag med bibehållen lön. Kortare arbetstid tror jag skulle ge bättre folkhälsa.

Men rätten till heltidsjobb är viktigare. Den rätten försvinner mer o mer inom ffa vård och omsorg i många kommuner och landsting när borgerligheten breder ut sig. Många vill inget hellre än att jobba just åtta timmar varje dag för att kunna försörja sig. Och det handlar mest om kvinnor som är i situationer där de vill jobba mer än de 65, 82 eller 58 procent de erbjuds.  

Så när jag med mitt lyxproblem önskar mig kortare arbetstid för att gå ut i solen borde jag istället bege mig ut på barikaderna, dels för striden om rätt till heltid men även i striden om sjuksköterskelöner som pågår.

Kollektiva bestraffningar

Dagens DN Debatt gav mig dåliga vibbar o tråkiga minnen. Kollektiv bestraffning är självklart något som inte bör tillämpas, varken i skolan eller någon annanstans. Jag trodde faktiskt att lärare och skolledare slutat använda det som metod för att lära elever rätt och fel eller vad det nu är de försöker göra. Men i BOs årsrapport visar det sig att hälften av eleverna utsatts för kollektiv bestraffning.

När jag gick i skolan, vilket på nåt sätt blivit några år sedan, var jag med om flera kollektiva bestraffningar från lågstadiet upp till gymnasiet. De lärare och rektorer som tillämpade detta är de jag minns som de sämsta pedagogerna och i vissa fall som ganska hemska personer. De flesta av mina gamla lärare är idag pensionärer men uppenbarligen lever metoden vidare, tråkigt att usla metoder inte försvinner.   

BOs förslag om att det i den nya skollagen ska införas en regel som förbjuder kollektiv bestraffning tycker jag är strålande. Jag trodde redan när jag gick i skolan att det var så. När vår klass utsattes för kollektiva bestraffningar brukade jag ofta hävda att det var förbjudet och på iaf vissa lärare bet det argumentet.

Can om konsumtion

Vet inte vad som hänt men jag tittar väldigt lite på TV, förutom nyheter som knappt räknas. Men jag har hittat ett nytt favoritprogram, Beckman, Ohlson & Can. Igår diskuterade Mustafa Can konsumtion med sina gäster, väldigt intressant!

Tankar o funderingar kring konsumtion är en klassfråga. Den som inte får några pengar över i slutet av månaden behöver inte fundera på om konsumtion är ett problem eller inte. Så det är vi med bra inkomster som funderar på hur konsumtionen påverkar våra liv och hur våra val påverkar oss och eventuellt andra.

Timbro har en syn på konsumtion som är ganska förutsägbar. Konsumtionen ska lösa problem, den är inget problem i sig. Jag kan inte gå med på att konsumtion är lösningen på miljöproblem eller fattigdom, det går bara inte ihop. Jag gör istället så att jag shoppar mindre och gör saker som känns bättre för samvetet och som jag tror är bättre för miljön och fattigdomen i världen.

För er som inte sett programmet, SVT Play rekommenderas. Avsnittet om moderskapsmyter bör också ses, särskilt av flera av mina vänner men det är en annan story…  

Ärver man engagemang?

Idag var jag måndagsgäst i Boulevard i radio Örebro. Direktsändning är kul även om det inte alltid blir optimala svar så har man kontrollen och slipper bli klippt eller refererad på nåt trist sätt.

I intervjun görs kopplingen till att jag på något sätt har ärvt mitt engagemang från mina föräldrar och ffa från min pappa. Denna koppling har gjorts tidigare i media men även av människor i min närmaste omgivning. Och jag har funderat endel på det före och efter morgonens intervju. Teorin kring att engagemang går i arv håller i mitt fall men gör det såklart inte för många andra.

Det finns många olika krafter bakom engagemang och för mig handlar det bland annat om rättvisa, kunskap, meningsfullt liv och kul fritid. Jag tänker aldrig på att jag valt att engagera mig sexualpolitiskt för att politik alltid varit mycket närvarande i mitt liv.