Nynäshamns kommun har beslutat att erbjuda alla flickor mellan 13 o 17 år gratis vaccin mot HPV, Humant Papillomavirus, som ett led i kommunens folkhälsoarbete. Vaccinet är ett bra skydd mot livmoderhalscancer som främst drabbar unga kvinnor.
Det är så bra att en kommun tar initiativ till detta och jag önskar att Ilija Batljan, ks-ordförande i Nynäshamn kan påverka kollegor runt om i landet så fler flickor får möjligheten till gratis vaccin via det allmänna vaccinationsprogrammet. Detta får precis som Batljan säger inte bli en klassfråga.
För tre veckor sen fick en grupp läkare och barnmorskor utrymme i DN där de lyfte Uganda som ett exempel på ett land som lyckats med sin hivprevention genom avhållsamhetspropaganda. Idag har DN söndag ett reportage om verkligheten i Uganda, den verklighet som jag mötte när delar av RFSUs förbundsstyrelse var där på en studieresa i våras.
I Uganda styrs arbetet mot hiv till stor del av religion och moral. Amerikanska born againrörelsen har många anhängare, bla presidenten och hans hustru. I DNs artikel uttalar sig Janet Museveni, presidentens fru, hon tackar president Bush och berättar om deras fiender som är kondomfabrikanter och homosexuella. Hon förklarar att homosexualitet är ett västerländskt problem och hon är osäker på om det finns några homosexuella i Uganda. Min gissning är att det faktum att homosexuella handlingar är olagligt bidrar till att det finns få öppet homosexuella.
Avhållsamhet är den officiella linjen för hivprevention i Uganda och jag tycker självklart det är olyckligt precis som föreståndaren på Naguru teenage center, Peter Mpinga, som i artikeln berättar om vilka problem detta skapar för ungdomar. Idag råder förvirring kring kondomernas effekt bland unga i Uganda, ungdomar får lära sig att de inte skyddar mot hiv och använder inte kondom när det har sex. Detta leder till ökning av hiv och andra STI samt många oönskade graviditeter i ett land där abort är förbjudet.
Tänk om den här artikeln kunde skapa lika mycket debatt som det blev för tre veckor sen av en artikel som lyfte Uganda som ett bra exempel. Tyvärr är väl inte DN söndag lika avgörande för vad som diskuteras som DN debatt men svensk barnhälsovård lär det pratas mer om i veckan.
Demonstrerade idag under parollen Frihet kräver rättvisa. RFSU är ingen partipolitisk organisation men idag blev det påtagligt att min tillvaros olika delar hänger ihop. Parollen påminner om de diskussioner vi haft i RFSU om friheter o rättigheter
Friheter i förhållande till rättigheter är något RFSU diskuterat mycket. I vårt idéprogram är Frihet att vara, Frihet att välja och Frihet att njuta grundläggande och viktiga. I det nya idéprogrammet vår kongress beslutade om för två veckor sen är även rättighetsbegreppet inkluderat på ett mycket tydligare sätt än tidigare. Friheter förutsätter rättigheter, utan rättigheter av olika slag blir friheter bara klyschor och tomma ord.
Solidaritet är ett annat begrepp som används flitigt på 1 maj. Det har alltid varit oreflekterat självklart att solidaritet är något bra men en klok person har bidragit till att jag börjat fundera på solidaritet och helt färdigtänkt är jag inte. Men faktum är att vi faktiskt väljer vad och vem vi är solidariska med är. Solidaritet bygger på en ojämlik maktbalans som medför att den med makt väljer hur den utöver sin solidaritet. Detta gör att solidaritetsbegreppet kan vara problematiskt att använda och att solidaritet i sig kanske inte alltid är toppenbra.
Det mesta talar väl egentligen för att vi människor inte ska vistas för mycket i solen eftersom den är farlig för oss. Men härliga vårdagar tror jag ändå de flesta skulle må bättre av att vara utomhus o bränna näsan lite. Soliga dagar som idag o igår får mig att tänka på att det verkligen är på tiden att införa sex timmars arbetsdag med bibehållen lön. Kortare arbetstid tror jag skulle ge bättre folkhälsa.
Men rätten till heltidsjobb är viktigare. Den rätten försvinner mer o mer inom ffa vård och omsorg i många kommuner och landsting när borgerligheten breder ut sig. Många vill inget hellre än att jobba just åtta timmar varje dag för att kunna försörja sig. Och det handlar mest om kvinnor som är i situationer där de vill jobba mer än de 65, 82 eller 58 procent de erbjuds.
Så när jag med mitt lyxproblem önskar mig kortare arbetstid för att gå ut i solen borde jag istället bege mig ut på barikaderna, dels för striden om rätt till heltid men även i striden om sjuksköterskelöner som pågår.
Många resor påverkar hur man ser på sig själv och den värld man lever i. Resor ger oss möjlighet att ta del av hur andra människor lever, iaf om vi lämnar charterstråken vilket jag gärna gör. Idag har jag kommit hem från en resa till Uganda som bestod av två delar, en studieresa med delar av RFSUs förbundsstyrelse och en kort semester med safari. Under resan har jag funderat mycket på rättvisa, fattigdom och biståndsarbete.
Anledningen till att RFSU besöker Uganda är att vi med stöd från SIDA bedriver ett säkrare sex projekt, Young men as equal partners, YMEP, i fyra länder, Uganda, Zambia, Kenya, Tanzania, Ett i grunden bra projekt där främst unga män på olika sätt ges möjlighet att jobba med frågor kring jämställdhet, genus och sexualitet. Sen är det väl så att vi och vår systerorganisation i Uganda har en bit kvar tills vi är framme vid målet men det var otroligt givande och intressant att träffas och utbyta erfarenheter.
I Uganda pågår mängder med biståndsprojekt precis som i många andra länder på den afrikanska kontinenten. På vårt hotell i Kampala var det nästan bara folk från olika NGOs som bodde, många jag träffade på min egna korta resa jobbade för NGOs och runt om i landet finns det skyltar, bilar o annat som skvallrar om att Save the children, Action Aid, Medecins sans frontieres och andra är på plats och jobbar. Alla gör säkert mycket bra saker men jag funderar på vilka det hjälper mest, västvärldens dåliga samvete eller de som får stöd på olika sätt?
Bistånd har förändrats över tid, idag handlar det inte om många korta insatser utan insatser som ska vara hållbara över tid vilket är bra. Jag tycker det är självklart ska vi som lever i länder som har råd ska stötta länder och människor som inte har lika bra ekonomi som vi har. Men min känsla är att biståndsarbete delvis övergått till att bli nåt mer, det har fått ett egenvärde och då tror jag man är fel ute. Jag tror inte på vår nuvarande regerings strategi kring biståndsarbete men jag tror att vi och andra länder och organisationer måste se över vad vi gör, hur vi gör och varför vi gör.
Om ett par veckor, 16 april, ska riksdagen behandla en motion om könsneutralt äktenskap. Just nu verkar alliansen väldigt eniga om att rösta emot motionen, även de som egentligen är för förslaget vilket de flesta är. Man vill invänta propositionen istället…
Utredningen om äktenskap för samkönade par har varit klar i ett drygt år och det finns klar majoritet i riksdagen för införandet av könsneutralt äktenskap. Men det förhallas och krånglas från regeringshåll, mest kristdemokrater gissar jag.
I morgon torsdag 3 april diskuteras bla könsneutralt äktenskap på Kulturhuset i Örebro, alla är välkomna!
Dagens DN Debatt gav mig dåliga vibbar o tråkiga minnen. Kollektiv bestraffning är självklart något som inte bör tillämpas, varken i skolan eller någon annanstans. Jag trodde faktiskt att lärare och skolledare slutat använda det som metod för att lära elever rätt och fel eller vad det nu är de försöker göra. Men i BOs årsrapport visar det sig att hälften av eleverna utsatts för kollektiv bestraffning.
När jag gick i skolan, vilket på nåt sätt blivit några år sedan, var jag med om flera kollektiva bestraffningar från lågstadiet upp till gymnasiet. De lärare och rektorer som tillämpade detta är de jag minns som de sämsta pedagogerna och i vissa fall som ganska hemska personer. De flesta av mina gamla lärare är idag pensionärer men uppenbarligen lever metoden vidare, tråkigt att usla metoder inte försvinner.
BOs förslag om att det i den nya skollagen ska införas en regel som förbjuder kollektiv bestraffning tycker jag är strålande. Jag trodde redan när jag gick i skolan att det var så. När vår klass utsattes för kollektiva bestraffningar brukade jag ofta hävda att det var förbjudet och på iaf vissa lärare bet det argumentet.
Är så kluven till den här dagen, ska den verkligen behövas 2008? Ja, så är det eftersom vi har en bit kvar till jämställdhet mellan män o kvinnor. Kvinnor måste få samma rättigheter, skyldigheter och ffa möjligheter som män inom alla områden. De strukturer som underordnar kvinnor måste krossas.
Kvinnor diskrimineras på jobbet, hemma och i skolan. Kvinnor har lägre lön, tar större ansvar för barn o hem och har färre framskjutna positioner i näringslivet.
Men räcker det med en dag för att uppmärksamma vårt ojämställda samhälle? Såklart inte, så jag fortsätter vara kluven…
Idag uppmärksammas i media att Litauen är på väg att ändra sin abortlag eftersom 110 eu-parlamentariker protesterar mot denna förändring. Men det är tyvärr inget nytt, i flera EU-länder har man mycket restriktiva abortlagar. Många miljoner kvinnor i EU-länder har inte rätten att bestämma över sin egen kropp.
Abortfrågan är ingen enkel fråga att jobba med i EU men Sverige måste ändå göra det. Det är inte så att Europa är på väg mot en liberalare inställning till kvinnors rätt till abort, det är precis tvärtom. Därför är det viktigt att Sverige står upp för att alla kvinnor ska ha rätt till legala och säkra aborter. Vi skulle kunna börja detta arbete med att erkänna abort som en mänsklig rättighet.
Då var det bestämt, precis som Rapport erfor förra veckan, HPV-vaccin föreslås av Socialstyrelsen införas i allmänna vaccinationsprogrammet för flickor i årskurs 5 o 6. Det är verkligen toppen!
Och de risker som SBU lyfter fram är knappt värda att nämna. Det finns inget som talar för att kondomanvändningen skulle minska för att tjejer fått ett vaccin som delvis skyddar mot en sexuellt överförbar infektion. Men självklart är det viktigt att fortsätta det preventiva arbetet med att informera om säkrare sex.
Problemen med att många kvinnor inte regelbundet går på cellprovtagningar finns redan. Cirka 20% av alla kvinnor kommer inte till de kontroller de kallas till och att vaccinering mot HPV skulle öka benägenheten att avstå finns ingen anledning att tro. Genom att man börjar vaccinera sätts fokus på frågan och kanske snarare fler blir medvetna om hur viktigt det är att regelbundet göra cellprovtagning. För att få fler kvinnor att gå på kontrollerna behöver landstingen tänka i nya banor och se över bla hur informationen i kallelsen ser ut tror jag.
